VR-glasögon har i sig funnits några år, men i och med att tekniken förbättras och priserna sjunkit har populariteten stigit brant. De flesta vet nog att i VR-glasögon kan man se tredimensionellt, men få vet hur det fungerar. På ett sätt är tekniken inte jättesvår att förstå. Man sätter på sig en ”mask” framför ansiktet som påminner om de cyklopögon man har när man dyker. Framför ögonen sitter två linser, ett för varje öga, och framför varje lins en bildskärm. Enklare modeller använder en mobil som display, lite dyrare har inbyggd display. Vidare krävs en PC eller spelkonsol med en speciell programvara.
Stereoskopiskt seende
När man drar igång visning så skickas videobilder från PCn till bildskärmen via HDMI-kabel eller trådlöst. På skärmen, som kan vara mobilen, delas bildskärmen i två delar, en för varje öga. 
Bilderna är något förskjutna inbördes, men ögat och hjärnan tolkar det som en bild i tre dimensioner. Så här långt är det inte olikt att titta på 3D-film med speciella glasögon, och kallas för stereoskopiskt seende. Det som gör VR-glasögonen så speciella är att de innehåller givare som läser av huvudrörelserna. Om man tittar åt höger så läser VR-glasögonen av det och ändrar bilden så att den visar scener till höger om de föregående. Det här gör att man kan gå in i en stad och titta på byggnader från alla håll, eller vandra omkring i en spelhall.
Hur var det?
Jag provade förstås tekniken och är utan tvekan imponerad. Som tur var hade de glasögon jag testade en möjlighet att justera linserna, så att jag kunde se skarpt. Det är utan tvekan en hisnande upplevelse att helt plötsligt stå på planeten Mars och vandra omkring på dess yta. Det är lätt att föreställa sig hur attraktivt det kommer att bli i framtiden, när man kan vandra omkring i djungler och städer utan att lämna vardagsrummet.
För dig som är mer intresserad av klassiska datorspel kan det vara mer värt att satsa på utrustning till datorn än till VR-glasögon, exempelvis en mus. Men vilken gaming mus är bäst?
